Perssons Retro: Guldklimpar

måndag 14 januari 2013

Guldklimpar

Skålar. Gustavsbergs Traktör designad av Stig Lindberg. Används ofta vid ugnsrätter och håller lika fint efteråt som innan.

Stämpeln under Traktör. 21:a upplagan verkar det vara. Kan eventuellt också vara en jubileumsutgåva av deras egen Traktör.

Liten skål. Gustavsberg. Okänd designer, men oerhört snygg och användbar som saltkar.

Assietter. Rörstrands Granada, 1950-tal.

Smörbytta. Rörstrands Granada . Fantastiskt fint hantverk från 50-talet när den är som bäst. Dessutom är locket designat så att det aldrig klibbar fast i själva lådan.

2 kommentarer:

form5520 januari 2013 kl. 13:01
Synd att klaga det första jag gör här, men Granada är inte Mariannes verk. Det står säkert det i Traderaauktioner, men från tillförlitlig källa har jag lärt mig detta.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Stoppa miljöförstöring

Den största andelen av de kläder många människor köper idag är tillverkade i länder långt borta. I denna tillverkning krävs enorma massor av energi. Mängder av rent vatten och kemikalier utnyttjas för att tillverka de kläder som konsumenter kan köpa billigt på de stora kedjorna. Men jag vågar påstå att detta inte sker utan konsekvenser och att det är ett växande politiskt problem om inget görs.

Odling av bomull orsakar stora skador i vattendrag och skapar miljöproblem i samhällen där det redan råder brist på rent vatten. Tillverkningen orsakar dagligen förgiftningar och allergier hos de anställda i produktionen till följd av kemikalierna som används. De som blir sjuka har inga pengar till sjukvård och blir ofta långtidsarbetslösa om de måste sluta. För i dessa länder tar människor risken att bli blåsta av sin arbetsgivare om de har en möjlighet att tjäna pengar till sitt uppehälle. Det finns inga andra jobb. Textilindustrin brottas även med dåliga arbetsförhållanden och textilarbetarnas lön är ofta inte mer än den lagstadgade minimilönen i landet, som ofta är så låg att den inte går att leva på. I flera stora rapporter framgår att arbetarna för till exempel Hennes & Mauritz (H&M) tjänade knappt 3% av varans pris.

Ägarna, familjen Persson, har dock flera gånger varje år ”kvartalskalas” och äger det största börsnoterade företaget i världen. De tjänar alltså miljarder på miljöförstöring och lönedumpning i fattiga länder. De skatteplanerar även i Bangladesh. Året 2008 betalade H&M 585 svenska kronor i skatt, vilket är ett stort hån mot ett av världens fattigaste länder. Frågan är på vilkas bekostnad dessa kläder tillverkas och säljs billigt ? Dessvärre är H&M långt ifrån ensamma om detta, utan en i mängden av företag som borde ta mer miljöansvar.

Bortsett från skador på människor och miljön i produktionsländerna är hälsoriskerna stora även för oss hemma i Sverige, särskilt eftersom vi bär kläder som är täckta av giftiga ytskikt för att se bra ut när vi köper produkten. Kemikalierna tvättas ur, går ut i avloppssystemet och läcker ut i våra vattendrag. Det är ett stort politiskt problem för kommande generationer om giftiga ämnen dödar organismer i sjöar eller havet.

Som konsumenter kan vi dock åstadkomma stora förändringar genom att göra medvetna val när vi köper kläderna, precis som i mataffären. Till exempel kan vi byta kläder med våra nära och kära eller handla kläder på second-hand. Det finns dessutom flera exempel i sverige där man testar så kallade ”klädbibliotek”. Man kan låna kläder under en tid som sedan lämnas tillbaka nytvättade. Ska man trots allt köpa nytt bör man åtminstone köpa kläder med ekologisk bomull.

Man bör inte välja kläder från lågprisföretag när man ska köpa nytt, utan snarare stötta stadens småföretagare och handla deras kläder, som oftast har högre kvalitet och hållbarhet. Det är dessa småföretagare som marginaliseras mest av de stora företagens jättekampanjer med lättklädda modeller på reklamaffischerna, egna lobbyister i EU och osannolika priser i skyltfönstret.

Växande marknad

För många upplevs retroprylar, loppismarknader, secondhand-affärer och småbutiker som säljer antikt och kuriosa-saker som lite provocerande. Som exempel möter vi på varje loppis människor som är galna i dessa prylar(!) och tror på budskapet med andrahandsbranschen.
Kanske kan det vara att man kan göra så otroligt många unika fynd och inköp, och att detta i sin tur drar ner lönsamheten för butiker som säljer moderna masstillverkade prylar? Kan det till och med vara så att politiker försvårar för den här marknaden när momsfriheten egentligen inte borde vara aktuell?

Som det ser ut idag är den här marknaden enorm och antalet entusiaster bara växer. Alla har oftast något personligt att anknyta till som väcker minnen eller bara påminner om barndomen eller en annan särskild tid i ens liv. Vi tycker att det är en fantastisk bransch och tror att våra barn i framtiden kommer att uppskatta den lika mycket som vi gör nu. Flera av oss som håller på kan intyga att flera av dessa saker kostar dubbelt så mycket som masstillverkade produkter, som folk oftast slänger som vanligt skräp.

Det finns många vinster. Dels kan man ibland göra superfynd till superpriser där man kanske gått med enorm vinst. Dels är det en miljövinst samtidigt som det är ett gott minne. Vinsterna är flera. Förlusterna skulle kunna vara att det är beroendeframkallande och inte är en gratis hobby.

Sedan är det också så Stig Lindbergs koppar är mycket snyggare än moderna koppar som ser likadana ut som alla andras.

Retrovärden

Hör det till att intresserade av retro-prylar måste vara prismedvetna?

Ja, visst är det så, ur två perspektiv. Främsta skälet till att man överhuvudtaget vill samla är att man har förstått att gamla saker redan har ett bruksvärde i sig och att det är gammalt. Sedan är det så att äldre saker med tid blir dyra saker.

Det som tynger ner retro-industrin är att det finns människor som vet om detta för att utnyttja det till att tjäna pengar på det. Risken är då att man blir som ett massproducerande modernt företag som bara tänker vinster och inte ser hela kedjan med loppisfynd, retroprylar och annat som är gammalt och återanvänds.